Jag har bara väntat på det, och nu har det hänt. Jag är bortplockad från msn. Jag har själv gått och velat fram och tillbax om jag skulle ta bort honom men eftersom hoppet är det sista som försvinner så har jag låtit bli. För mina känslor har inte försvunnit än, men jag arbetar på det.

Jag är ledsen, jag är sårad. Jag vet att jag skulle sluta älta skiten men vad gör man när man gång på gång blir sårad och den som sårar oftast inte kan säg som det är utan drar till  med en massa osanningar. Varför säg att man gärna vill hålla kontakten när man inte menar det. Varför säg att det är inte känslorna det är fel på utan att det är andra anledningar, när uppenbarligen så inte är fallet. Varför inte bara va ärlig och säg som det är! Hur jävla svårt är det.

För att jag ska kunna läka ordentligt så hade det varit bra att få veta sanningen, att slippa analysera och försöka förstå vad som hänt. En förklaring, en sanningsenlig förklaring hade varit så mycket lättare att förstå och acceptera.

Hoppas att jag någon gång i mitt liv kan träffa någon som håller sig till sanningen. Hoppas att det finns någon där ute för mig med, för det börjar bli rätt tråkigt att vara ensam, speciellt vid högtider som denna.  Hoppas mitt sårade hjärta snart är läkt.